starchick

Fredagen 16/10-09 somnade min älskade fina lilla Lucy in.
Hon drabbades av något som kallas FIP och som inte går att bota.

Det började för ett tag sedan, hon spydde väldigt mycket, åt hemskt dåligt men drack mängder av vatten, hon var slö och ville inte vara ute längre, ville mest bara ligga och vila.
För några dagar sedan märkte jag att hennes buk var alldeles uppsvullen, hon såg gravid ut men hon är ju kastrerad, eller var ska man väl säga nu...:(
Hos veterinären röntgade dom henne och hela buken var vattenfylld, man kan enkelt säga att det sipprar ut vatten från alla organ och det ska det ju inte göra.
Jag insåg faktiskt inte hur allvarligt det var förrän veterinären sa att hon kommer inte överleva helgen.

Lucy som har vart min lilla bebis, min ögonsten skulle avlivas, direkt, det skulle inte vara humant att ta med henne hem över helgen, hon skulle lida tills sista andetaget.
Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket, det var det värsta jag har varit med om, att se henne somna in. Min lilla Lucy, hon gosade med mig ända tills slutet, lade sig på rygg och sträckte upp tassarna som hon alltid gjorde när hon ville bli kliad på magen.

Jag trodde inte man kunde gråta så mycket över en katt men jag inser ju att det är ju inte bara en katt, det är ju en familjemedlem. Hon har levt vid min sida, varje dag i över 2 år. Mött mig vid dörren när jag kommer hem från jobbet, följt med till brevlådan och hämtat posten. Suttit vid mina fötter och tiggt tonfisk. Kommit upp på nätterna och puffat mig i ögat med sin lilla nos för att jag ska vakna och gosa med henne och sedan lagt sig(eller snarare slängt sig) på rygg mellan mig och Reine. Så många fina minnen av henne.
Det gör så hemskt ont i hjärtat att hon inte finns mer.
Jag undrar hur länge jag kommer att gråta, tårarna ligger ständigt på lur och hela tillvaron känns faktiskt väldigt tung just nu....Hon var ju min lilla bebis!

Jag önskar så att det fanns något vi kunde gjort, det hade inte spelat någon roll vad det kostade men tyvärr fanns ju inget botemedel.

Den tomma kattburen står fortfarande kvar i bilen, jag orkar liksom inte riktigt ta in den på nåt sätt.
Hennes halsband ligger på köksbänken.
Hennes matskål står kvar men utan mat i.

Det sägs att tiden läker alla sår men just nu känns det inte så, klumpen i halsen blir bara större och större för varje ord jag skriver, när jag verkligen måste inse att mitt lilla hjärta aldrig mer kommer att hoppa upp i mitt knä :(

I onsdags packade vi bilen full och drog till Borlänge för att besöka festivalen och kolla in Winnerbäck och Mötley!
36 mil var det att köra och det tog oss nästan 8 timmar!!!!! Vi stannade i princip 1 gång i timman och ammade. Det var så himla varmt, trots ac i bilen och stackars lucas var törstig!
Men han var så duktig och gnällde knappt något alls men jag rekommenderar inte någon att åka så långt med en sån liten bebis, lite jobbigt var det faktiskt, speciellt som lillen inte älskar att åka bil direkt!

Men väl framme så hade vi iaf hur mysigt som helst, stugan vi hyrde låg precis intill vattnet och vädret var fantastiskt hela tiden, lite för varmt kanske.
Vi åkte ner ganska sent till festivalen på torsdagen för att Lucas skulle slippa vara där en hel dag med öronkåpor på sig, vi var nere runt halv sex på kvällen och vi inledde med att kolla på Backyard Babies, skitbra men vi hann bara se 3-4 låtar och sen ville Lucas äta!
Det var bara att lämna scenområdet och hitta en lugn och skuggig plats så att han fick amma!
Nöjd och mätt 40 min senare så strosade vi bara runt på området och kollade alla stånd och käkade lite i väntan på lasse w!!

Vi intog våra platser så nära scenen man kunde komma med en vagn och det är inte nära kan jag meddela!!
Och lagom tills lasse äntrade scenen så gissa vad? Jo Lucas ville äta igen....halvt besviken fick jag återigen leta upp en skuggig och lugn plats och till tonerna av "Faller","Timglas" och "Tätort på en slätt" fick Lucas äta igen.
Resten av konserten fick jag se och som vanligt är han fantastisk! Även Lucas höll sig vaken och dansade med mamma i bärselen:)

Klockan 22 var den spelningen slut och Mötley skulle inte börja förrän 00,30 så vi lämnade faktiskt festivalen några timmar för att Lucas skulle slippa ha öronkåporna på sig hela natten och för att käka nånstans där det inte var 500 pers i kö...

Lagom tills Mötley började var vi på plats längst bak i publiken. Det är inte så mycket att säga om den konserten, grymt bra, som vanligt! Hörde ryktas att dom kommer till Sthlm i mars och det vore ju skitkul!

I det stora hela en lyckad festival men det är ju absolut inte samma sak med ett litet barn. Det blir mer mysigt och inte så mycket fest som det annars är på festival, eller ja, inte fest alls faktiskt, vi tog varsin folköl på onsdag kväll, det var allt :)

Imorrn börjar jag jobba. 3 veckor och det suger kan jag tala om! Jag är inte alls upplagd för att jobba nu...men det är väl bara att bita i det sura äpplet.....

Jag hittar sällan tiden till att skriva så mycket nu för tiden och den lilla tid jag har över får oftast gå till att städa, tvätta eller sova! Och om jag inte gör det så är jag förmodligen i Thn!

Men lite har väl hänt sedan sist:
Jag och Reine firade vårt första år som gifta, vi var på Lilla London i Göteborg och åt och drack gott! 2 glas vin och 2 öl, ja sedan var jag allt lite berusad! Vi hade det jättemysigt men det var lite blandade känslor att ha barnvakt till Lucas så tidigt, han var ju bara några veckor gammal! Men det gick jättebra, han hade sovit i princip hela kvällen, skönt!

Jag var även barnledig en fredag för ett par veckor sedan och drog till Thn för middag med tjejerna, god mat och väldigt roligt sällskap! Det var en toppenkväll även om den inte blev så lång för min del då jag gjorde misstaget att ringa hem och hörde Lucas gråta i bakgrunden! Jag fick tygla mig för att inte slänga mig i bilen och köra hem direkt!! Jag lyckades lugna mig ca 30 min iaf hihi! Men när jag kom hem så sov han så gott så egentligen behövde jag inte störtat hem så där! Men det är svårt att förklara känslan när ens barn gråter! Det känns som om ingen i världen utom jag kan trösta honom! :) Fast jag vet ju att hans pappa gör det lika bra som jag!
Nästa gång är det jag som ska hålla i middagen och då får mina pojkar åka hem till farmor och farfar tror jag! Det är ju trots allt frågan om en damsupé!

Lucas växer och växer, han har växt 6 cm sedan han föddes och gått upp över 2 kg i vikt!! Han kommer förmodligen att vara längre än mig redan i 5-årsåldern!! Han har på några veckor blivit en person! Förut låg han mest bara där. Nu "pratar" han, och ler och tittar på ALLT! Han kan utan problem lyfta huvudet själv och han är stadig i nacken(men visst "tappar" han fortfarande huvudet ibland)
Häromdagen när jag skulle bada honom så skrattade han med ljud! Så otroligt gulligt! Förut log han ju bara men nu blev det mer som ett riktigt skratt!
Han är en fantastisk liten kille som verkligen förgyller vårt liv! Jag älskar honom så otroligt MYCKET!!! Han är helt ljuvlig!

4 juli är det dags för dop, det blir samma präst som vigde mig och Reine vilket känns ganska kul! Vi kommer att ha en sammankomst för släktingarna på dagen och senare på kvällen blir det lite mer fest med våra kompisar (man hittar väl alltid ursäkter för att ställa till med fest?)

Sen har vi mitt STORA dilemma -  VIKTEN! Jag har stått stilla nu i 2 veckor, eller om det till och med är 3 vckor snart? Jag är så jäkla less!! Jag har fått köpa några plagg i 2!!! strl större än vad jag brukar ha för jag är sjukt trött på att gå i mysbyxor och träningskläder.
Jag mår riktigt dåligt över att se ut så här men när jag försöker tänka lite mer rationellt (det har bara gått 8 veckor och jag har faktiskt gått ner 16 kg!) så inser jag ju att jag inte borde bry mig så mycket utan att låta det ta den tiden det tar.
Jag kan egentligen inte göra mer än jag gör nu. Äter vettigt (Med vissa undantag) och går långa promenader! Snart ska jag väl försöka att ta mig till gymet också....men nån beach blir det inte i sommar iaf!

Så, det var en liten uppdatering! Ni får hålla utkik, rätt som det är skriver jag igen(ska försöka att få lite mer tid till att blogga :)

Förresten, vi drar ju till Borlänge nästa vecka! Mötley och winnerbäck står på menyn, underbart!!
Och 24-26 juli ska vi åk till Hällevik och hälsa på Jonna och hennes kille! Skitkul!

Seriöst,hur söt är den här bebisen!!!


Hejdå!