Vikten och lite annat
De första 2 veckorna efter förlossningen så rasade jag 12 kg i vikt. Trots ett alltför stort godisintag.
Men nu har turen vänt. Har stått stilla i drygt 1 vecka nu och idag fick jag inse den bistra sanningen: Jag får nog sätta igång och kämpa lite! Jag har ju vart ute och gått i princip varje dag sedan jag kunde gå igen, eller cyklat på motionscykeln, men bara lite halvhjärtat....
Idag drog jag på mig mina ankelvikter och gick ut och gick i snabb takt. Jag har handlat nyttig mat och jag har ätit äpple ist för choklad idag (men kroppen skriker efter choklad!!!) Så nu är det träna och äta rätt. Varje dag. Som gäller. Fast 1 ätardag i veckan måste jag ha! Det får bli fredagar!
Jag har 10 kg att bli av med. Inte 10 kg till min önskevikt(det är snarare 15 kg) men 10 kg till den vikt jag hade vid inskrivningen på mödravårdscentralen. 10 kg tills jag får på mina vanliga kläder. Eller det räcker nog med 5 kg så får jag på mina vanliga kläder.
Jag hade tänkt att klara detta på 10 veckor....hur ska det gå tro? Vi får se. Men jag är trött på att gå i mjukisbrallor och jag tänker inte köpa kläder i större storlek....
Livet i övrigt går i 150 känns det som! Lucas är redan drygt 3 veckor!?! Just nu känns det inte som att man gör så mycket annat än ammar och byter blöjor och det gör man väl inte heller? Jag har inte riktigt vant mig ännu vid detta nya livet.
Att allt tar så mycket längre tid till exempel. Jag som ofta är rätt så snabb i vändningarna och alltid har "bråttom" måste helt plötsligt ha dubbelt så mycket tid som innan för att komma iväg nånstans. Bara en sån sak. Att jag inte får sova som jag vill. Att mina bröst helt plötsligt är en mjökfabrik. Dygnet runt. Jag är fortfarande lite ängslig om jag ska åka iväg nånstans med Lucas, tex för att fika. Lite orolig att han ska skrika oavbrutet på fiket och att jag inte ska få tyst på honom. Men det är väl sånt som man kommer att sluta oroa sig för med tiden antar jag....
Snart har jag och min underbara älskade varit gifta i 1 år!!!! Vad fort det har gått! 30 maj har vi bokat bord på "vår" restaurang Lilla London i Göteborg.
Lucas ska bli passad av Reines föräldrar, det blir några timmar bara men vad nervös jag känner mig inför detta!
Jag vet att hans föräldrar kommer klara det galant och det kommer inte gå nån nöd på Lucas men ändå så är man så nojig...Konstigt!
I alla fall så ser jag fram emot kvällen! Äta gott och dricka nån öl och lite vin kanske...det ska bli så mysigt och jag hoppas på kanonväder så vi kan sitta ute!
Underbara söta Lucas, 3 veckor gammal!
Men nu har turen vänt. Har stått stilla i drygt 1 vecka nu och idag fick jag inse den bistra sanningen: Jag får nog sätta igång och kämpa lite! Jag har ju vart ute och gått i princip varje dag sedan jag kunde gå igen, eller cyklat på motionscykeln, men bara lite halvhjärtat....
Idag drog jag på mig mina ankelvikter och gick ut och gick i snabb takt. Jag har handlat nyttig mat och jag har ätit äpple ist för choklad idag (men kroppen skriker efter choklad!!!) Så nu är det träna och äta rätt. Varje dag. Som gäller. Fast 1 ätardag i veckan måste jag ha! Det får bli fredagar!
Jag har 10 kg att bli av med. Inte 10 kg till min önskevikt(det är snarare 15 kg) men 10 kg till den vikt jag hade vid inskrivningen på mödravårdscentralen. 10 kg tills jag får på mina vanliga kläder. Eller det räcker nog med 5 kg så får jag på mina vanliga kläder.
Jag hade tänkt att klara detta på 10 veckor....hur ska det gå tro? Vi får se. Men jag är trött på att gå i mjukisbrallor och jag tänker inte köpa kläder i större storlek....
Livet i övrigt går i 150 känns det som! Lucas är redan drygt 3 veckor!?! Just nu känns det inte som att man gör så mycket annat än ammar och byter blöjor och det gör man väl inte heller? Jag har inte riktigt vant mig ännu vid detta nya livet.
Att allt tar så mycket längre tid till exempel. Jag som ofta är rätt så snabb i vändningarna och alltid har "bråttom" måste helt plötsligt ha dubbelt så mycket tid som innan för att komma iväg nånstans. Bara en sån sak. Att jag inte får sova som jag vill. Att mina bröst helt plötsligt är en mjökfabrik. Dygnet runt. Jag är fortfarande lite ängslig om jag ska åka iväg nånstans med Lucas, tex för att fika. Lite orolig att han ska skrika oavbrutet på fiket och att jag inte ska få tyst på honom. Men det är väl sånt som man kommer att sluta oroa sig för med tiden antar jag....
Snart har jag och min underbara älskade varit gifta i 1 år!!!! Vad fort det har gått! 30 maj har vi bokat bord på "vår" restaurang Lilla London i Göteborg.
Lucas ska bli passad av Reines föräldrar, det blir några timmar bara men vad nervös jag känner mig inför detta!
Jag vet att hans föräldrar kommer klara det galant och det kommer inte gå nån nöd på Lucas men ändå så är man så nojig...Konstigt!
I alla fall så ser jag fram emot kvällen! Äta gott och dricka nån öl och lite vin kanske...det ska bli så mysigt och jag hoppas på kanonväder så vi kan sitta ute!
Underbara söta Lucas, 3 veckor gammal!
Kommentarer
Trackback
