Bara 16 år

Denna låten med idol-tjejen Anna Bergendahl....så bra. Hur kan en 16-åring sjunga så bra?


Och igen.....

Ja som ni kan läsa, ännu en gång...
Jag blir så väldigt ledsen när jag läser om sådan grymhet.
En ihopklistrad kartong.
Kan ni bara föreställa er hur förtvivlade dessa små liv måste ha varit?
Så ledsen.
Jag önskar att man fick träffa människorna som gör så här, öga mot öga
Jag vill så gärna veta hur dom tänker?

En oskriven sambolag?

Finns det någon oskriven regel som säger att när man skaffar pojkvän/blir sambo/skaffar barn etc så slutar man att svara i telefon/slutar svara på sms(eller iaf väntar sådär en 7 timmar med att svara)/ringa/vara med på fest/fika med tjejerna...and the list goes on and on....? Finns det en sån regel?

Ibland börjar jag seriöst att undra. Jag har minst 2 personer i min närhet som har blivit helt andra personer sedan deras
civilstånd förändrades.
Från glada, utåtriktade, sociala personer som alltid hörde av sig, alltid var med på allt osv - till riktiga tråkmånsar rent ut sagt. Ingen av dom som någonsin hör av sig och frågar om vi ska hitta på något. På sin höjd följer dom med om JAG eller nån annan i gänget frågar men det är aldrig några egna initiativ. Man undrar ju då om dom överhuvudtaget är intresserade av sina vänner längre?! Och om dom är med så blir det inte långvarigt för det ska handlas,städas,lagas mat och det ena med det andra. det finns 7 dagar på 1 vecka. Kan man inte umgås i 3 timmar ens utan att man måste göra något annat?

Hur kommer det sig att innan man skaffar en pojkvän så svarar man på alla sms snabbare än blixten och när man inte längre är ensam så kan det ta 3 dgr innan man får ett svar med ursäkten att Oj, det glömde jag av eller Jag såg inte telefonen förrän nu. Skitsnack, jag tror det handlar om ointresse att lämna husets 4 väggar för faaaan för att råka vara lite social med nån annan än pojkvännen?

Kan verkligen inte hjälpa att jag blir så jävla irriterad.
Jag inbillar mig att jag inte är sån. Jag försöker att åka till mina vänner så ofta jag har råd och tid. Jag tror att jag är samma spralliga person som jag var förut.
Visst, jag festar inte lika hårt längre men det är väl bara positivt?
Nu är jag ju gravid vilket till stor del har gjort att jag undvikit fester men när väl bebben är ute kan inte 100 vilda hästar hindra mig från att festa med tjejerna igen. Och under tiden håller jag mig till coca cola och kanelbullar.

Nån som har en förklaring på varför en del förändrar sig så?

Vill ha!

Jag vill ha en sån här katt! Bengal heter rasen. Nån som har sådär en 8000 kr över?




Bild:Google

Och vinnaren är....

SÅ KLART! VEM ANNARS LIKSOM?

Årets manliga artist 2008 - Rockbjörnen


Foto: Louise Enhörning

Förlossningen

På lördag är jag inne i vecka 30 och det känns verkligen att det är den "sista biten nu". Vecka 30 liksom. Helt sjukt vad fort det har gått.
Igår (torsdag) hade jag lite småpanik. Bebisen är ju rätt så stor nu, ca 36-39 cm lång och väger ca 1,5 kg så naturligtvis går det inte att undvika att känna när han rör på sig eller sparkar. Men igår insåg jag att jag inte hade känt den lille sedan i onsdags förmiddag. Han brukar annars hålla mig vaken på nätterna med vilda sparkar och boxningar. (Vad gör han därinne egentligen?)

Jag ringde förlossningen som sa till mig att åka in till dom direkt. Jepp jag fick ringa Reine och han fick komma och hämta upp mig och så drog vi till Borås Lasarett. Väl där så fick jag sitta med nån rem runt magen som mätte barnets hjärtslag och aktiviteten i livmodern.  

Tack och lov såg kurvan fin ut och barnmorskan kom in och sa: Ja, kurvan ser bra ut men du ska ändå få träffa en läkare som ska göra ultraljud och sen får han avgöra om du får åka hem eller om vi ska lägga in dej.

LÄGGA IN MEJ???? Va fan menar dom tänkte jag, vadå lägga in mig, varför det?
 Läkaren kom iaf(han var bra på alla sätt men tyvärr kunde han inte svenska språket så bra, tolk kanske?) och gjorde ett ultraljud på mig.  

Det visar sig då att lilla krabaten har lagt sig i sätesbjudning, det vill säga med huvudet mot mina revben och rumpan neråt... Så det var därför jag inget känt, förut kände jag ju fötterna sparka mot revben och annat men nu var det ju helt stilla upptill.  
Man kan inte föda barn som ligger med rumpan neråt. Så om 5 veckor ska jag in på vändningsförsök (om han inte redan vänt sig själv då vill säga) och om dom inte kan vända på honom blir det tal om planerat kejsarsnitt? :-o Som tur är vänder sig de flesta bebisar runt vecka 34!  

Jag känner mig gigantisk och jävligt tung nu (men jag är helt normalstor) och det beror väl på att man inte är van att ha en sån där mage i vägen?
Sova på nätterna är inte att tänka på, jag ligger vaken några timmar varje natt. Jag kan på bara sova på ett sätt - på sidan. Och jag är egentligen en magsovare så ni fattar ju att det är jobbigt.
Sova på rygg går inte heller för känns det som om ryggraden ska brytas i 2 delar.
Jag har en djävulsk halsbränna, mest på kvällarna.
Jag har ont i ryggen.
Jag har ont i revbenen, alldeles öm faktiskt.
Men jag ska inte klaga, kvinnor har ju i alla tider burit på barn och klarat av det så det är väl inte värre för mig än nån annan..  

Fantastiskt!

Sveriges i särklass bästa artist, Lars Winnerbäck


Elegi, Lars Winnerbäck

Inte Thailand men...

Jag har börjat att inse läget nu, det blir ingen Thailandsresa för mig i år.
Men! I alla fall så ska jag åka till Borlänge (kan man jämföra Borlänge och Phuket?Nja, tveksamt...)
Jag och min man ska ta med oss våran då nyfödda lilla prins och åka på Peace & Love-festivalen.
Främst för att det är en utav de 2 städer som min gud Lars Winnerbäck spelar i sommaren som kommer
men även för att få en mysig liten minisemester tillsammans. Dalarna ska vara fint och mysigt har jag hört så då slog vi 2 flugor i en smäll!

Vi har hyrt oss en liten stuga vid en sjö, några kilometer utanför Borlänge.
Nu får vi inhandla öronskydd för lilla bebisen för han ska få gå på sin första konsert nästan när han är helt nykläckt, blott ett par månader gammal men det ska ju börjas i tid, ellerhur?
Lika bra att han får vänja sej vid att vara ute och flyga och fara, man kan ju inte sluta leva för att man får barn?!

Visst ser det fint ut?


Stugorna!


Öronskydd för kommande konserter!

Förtydligande

Jag är alltså INTE avundsjuk på att mina vänner ska åka hit. Utan mig.
Jag lovar!


Min man!

Jag är bara så LYCKLIG!!
Det var nog bara det jag ville skriva. LYCKLIG!
Jag är gift med världens bästa man. Så det så :)
Reine kommer bli världens bästa pappa också.
Och jag har blivit en sån där äckligt lycklig person som man bara ser i filmer.
Om jag nu bara kunde få åka till Thailand nån gång inom en SNAR framtid så är min
lycka fullkomlig. Det är det enda jag saknar.
Alla mina vänner (eller inte alla men några) åker i november.
Jag är bara lite avis. Inte så mycket att det svider till lite i hjärt-trakten när jag tänker på det. Inte alls. Nej då.
Bara ytterst lite. Det märks knappt.
Men jag har iaf världens bästa man.

Här är han, min Reine! Snygg va? Vi är gifta så försök inte :)

Katter!

Upptäckte nu att länken inte funkar,hur gör man? Ja ja,kopiera denna:http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.128782 och klistra in i din webbläsare!
Här
kan du läsa om hur folk behandlar sina husdjur.
Och det är alls inget ovanligt.
Folk som inte kastrerar sina honor och låter dom springa ute och bli dräktiga.
Några veckor senare har dom kanske ytterligare 5 katter att ta hand om.
Usch vad jobbigt och dyrt, vi stänger in dom söta kattungarna i en kartong och låter dom lida till döds.
Svälta eller frysa ihjäl
. Eller kanske bli mosade när sopbilen kommer och pressar ner allt skräp?
Eller så kan man ju helt enkelt bara köra dom små stackarna långt ut i skogen, det är ju faktiskt katter, dom klarar sej ju?
Ja ellerhur, små harmlösa kattungar som inte vet nåt om livet, antingen svälter och fryser dom ihjäl(JO DET GÖR DOM) eller så blir dom mat till något annat djur.
Ynkligare människor kan jag knappast tänka mig, som har hjärta att behandla djur på det viset.

Få saker gör mej så heligt förbannad som människor som skaffar djur som dom sedan inte tar sitt ansvar för.
I Sverige finns ca 100 000 hemlösa katter, och det beror ju på folk som tex skaffar så kallade sommarkatter, som
sedan lämnas vid nån stuga vind för våg, blir gravida och föder kull efter kull, där i sin tur hennes ungar lägger flera kullar, om dom har "turen" att överleva vill säga.
Eller som man kan läsa i annonser på Blocket "Vår lilla katt har varit ute och slarvat så nu har vi
8 kattungar att sälja"
Öh, vem är det som har slarvat? Kattägaren som släpper ut en okastrerad katt, ingen annan.
Har du inte råd att kastrera så skaffa inte katt. Eller se till att katten stannar inomhus!

Ett annat fenomen är ju sk "vanvårdskatter". Ofta är det tex stallkatter, som ingen tar hand om, dom får ingen mat för då jagar dom inte mössen. Ingen som vaccinerar, kastrerar, plockar fästingar, håller koll på skabb och loppor osv.
Dessa katter är till slut i så dåligt skick att dom antingen självdör(ofta i svåra plågor) eller så är det nån "snäll" bonde som skjuter av dom.
Det gäller naturligtvis inte alla stallkatter men det är absolut inget ovanligt det heller.

Jag hade nyligen en stödkatt hemma, James, som levt som hemlös i flera år. Efter en veterinärbesiktning visar det sej att han har en gammal skottskada strax under örat, en gammal fraktur i bakbenen(som gjorde att han inte kunde röra sig ordentligt) och diverse andra krämpor och besvär. Han fick dra tänder som var inflammerade och listan kan göras lång.
Det är verkligheten för många katter. Pga människor som inte kan ta sitt ansvar.

Det finns många katthem i Sverige som gör ett fantastiskt jobb. De flesta drivs helt ideellt och man kan inte hjälpa alla
katter hur gärna man än vill.
Men alla kan hjälpa till lite.
Sms:a rkatten 25 till 72550 så skänker du 25 kr till Rädda Katten!

Eller besök ett katthem nära dig!


Budgetshopping i Ullared!

Igår drog vi till Ullared och Gekås, jag, min man och hans syster med respektive.
Vi tyckte det verkade som en bra dag att åka på, mitt i månaden innan folk har fått pengar och
så här snart efter jul och alla mellandagsreor.
Det var ett smart drag kan jag säga!
Det var lite folk, ingen trängsel, ingen kö och inga bekymmer med att få en parkeringsplats.
Sist vi var där, sista löningshelgen innan jul, då var det i princip omöjligt att ens röra sig därinne...

Vi fyndade en  hel del, ganska så mycket kläder men vi försökte ändå att tänka lite, dels växer dom ju fort har'
jag hört och dessutom misstänker jag att man kommer få en hel del när han väl är ute den lille killen!
Det fanns också en hel avdelning som kallades babyhörnan(har aldrig sett det förut) och den avdelningen
var ju skitrolig. Vad mycket grejer det finns!
Bland annat köpte vi påslakanset till spjälsängen, skallror, mjukisdjur som spelar vaggvisor osv :)

Notan slutade på drygt 2500 kr och då fick vi mycket bebisprylar.
Jag köpte även till mig själv, en locktång för 99 spänn och ett gäng trosor (har gått från strl 36/38 till 40/42, kul? NEJ INTE DIREKT) Cambridge-kuren vore kanske nåt efterförlossningen?

Vi åkte vid 8 på morgonen och var hemma vid 16 tror jag och det kändes i rygg och fötter på kvällen!
Man kan ju ha lite ont i rygg och fötter efter en dags shoppande även som icke-gravid....att shoppa i några timmar
som gravid är tusen gånger värre. Men men, ingen idé att gnälla, det är ju självvalt och det går ju över.

Jag har för övrigt i dagarna haft min första kontakt med Försäkringskassan och jag förstår att dom har problem och långa väntetider. Seriöst, att begära föräldrapenning är mer invecklat än att rymma från världens mest bevakade fängelse! Det är inte konstigt att folk lämnar felaktiga uppgifter. Varför inte försöka förenkla saker och ting ist?


Spjälsängs-mobil med vaggvisa


Måne med vaggvisa & en mobil att hänga i taket eller på väggen(vid skötbordet)


Lite bebiskläder


Body med eld-flames i baken


Pappa Reine provkör vagnen med Lucy i(som älskar att ligga där i)

Ultraljud!

Så idag var den stora dagen äntligen här!!!
Tiden på jobbet verkligen sniglade sig fram, herregud vad de 3 timmarna jag skulle jobba
innan vi skulle åka tog lång tid!!!

Vi var på Barnmorskegruppen i Göteborg så vi hade 1 timma i bilen innan vi var framme.

Jag har ju länge misstänkt att det är en liten pojk som bor därinne och det sa jag till barnmorskan.
Hon började kleta på den där kalla äckliga smeten på magen och sen på med apparaten.
Hon kollade länge och väl, så länge att jag började tänka: Jaha, då är det nog en tös ändå för om det hade
vart en pojk så hade hon ju sett det direkt!
Sen helt plötsligt så säger hon att Ja, du har nog rätt, det är en pojk! Så då blev jag ganska paff, på bara några minuter, 10 kanske, så hade jag ju helt vänt från pojk till tös :)
Men nu var det iaf en pojk och det känns helt fantastiskt att veta! Och vad han sprattlar och lever där inne. Mer vild än tam skulle jag vilja säga. Jag känner ju en hel del men definitivt inte alla rörelser med tanke på hur han hoppade runt under ultraljudet.
Och vad stor han var mot det förra ultraljudet, drygt dubbelt så stor, förra gången var han 15 cm, nu var han runt 33 cm lång!
Jag tror han kommer se ut exakt som Reine fast lite skrynkligare!

På lördag drar vi till Ullared och budget-shoppar massa baby-kläder och prylar, ska bli skitkul!

Så nu börjar namnfunderingarna på allvar! Jag hade massor av tjejnamn som jag ville ha, inte alls lika många pojknamn! Elias ligger just nu i topp i alla fall.
Har ni några förslag så skriv gärna, vi vill ha många namn att välja på!

Bebis i vecka 27!!
Bebis V.27

IDAG!

Idag får vi veta. IDAG! Wiiiiiiii!

Fika, vinterpromenad och vilda sparkar!

I fredags var jag i Thn och fikade med tjejerna,bland andra Mrs Jessie och Zize Zero(vet inte hur man länkar) :) det är alltid lika kul! När man åker därifrån och hemåt igen så känns det som att man på nåt sätt får lite ny kraft och glädje i sig.
Tyvärr så träffar jag dom inte så mycket som jag skulle vilja då jag ju har flyttat 7 mil därifrån. Inte så långt kan tyckas men det kostar ju ändå närmare 180 kr för en resa dit och hem med bilen så det plockar på.
Hade jag fortfarande bott i thn så hade vi nog setts lika ofta som förut, inte långt ifrån iaf!
Vi bodde i princip på Stålverket när jag fortfarande bodde i thn.

Det är något jag är jätterädd för, att helt plötsligt en dag inse att man inte har några vänner kvar för att man var så upptagen med nåt annat...visst förändras livet när man blir äldre och kanske skaffar familj och sambos och allt vad det är men jag hävdar ändå att man alltid har tid för sina vänner.

Har vart ute och gått med min man i vinterkylan idag. Innan jag blev gravid så var jag värsta träningsfreaket och blev tokig om jag inte fick röra på mig. Nu är det lite andra takter kan man säga....inte går det särskilt fort(det trycker på neråt och är ganska obehagligt) och hur skönt det än är att komma ut i skogen och få lite frisk luft så är det liiite skönare att ligga på soffan med min gamla vän godispåsen! Har aldrig gjort det så mycket utan dåligt samvete förut, jag har ju bantat i ungefär 10 år, konstant! Så det är verkligen en njutning att inte tänka på det!
Men jag har iaf köpt en mamma-baddräkt nu, så simma hade jag tänkt att göra 2-3 ggr i veckan, känns som att det är mer behagligt än att promenera.
Jag var tvungen att vila efter en stund...

Jag och min man i skogen!

På onsdag är det dags att få veta könet!! Är så spänd och kan knappt vänta :)
Lilla bebisen är sjövild och magen kan flytta sig upp och ner och i sidled hur mycket som helst. Det ser helt sjukt ut.
Att tänka på att det ligger en liten människa i magen känns oerhört....scary :)