Förlossningen
På lördag är jag inne i vecka 30 och det känns verkligen att det är den "sista biten nu". Vecka 30 liksom. Helt sjukt vad fort det har gått.
Igår (torsdag) hade jag lite småpanik. Bebisen är ju rätt så stor nu, ca 36-39 cm lång och väger ca 1,5 kg så naturligtvis går det inte att undvika att känna när han rör på sig eller sparkar. Men igår insåg jag att jag inte hade känt den lille sedan i onsdags förmiddag. Han brukar annars hålla mig vaken på nätterna med vilda sparkar och boxningar. (Vad gör han därinne egentligen?)
Jag ringde förlossningen som sa till mig att åka in till dom direkt. Jepp jag fick ringa Reine och han fick komma och hämta upp mig och så drog vi till Borås Lasarett. Väl där så fick jag sitta med nån rem runt magen som mätte barnets hjärtslag och aktiviteten i livmodern.
Tack och lov såg kurvan fin ut och barnmorskan kom in och sa: Ja, kurvan ser bra ut men du ska ändå få träffa en läkare som ska göra ultraljud och sen får han avgöra om du får åka hem eller om vi ska lägga in dej.
LÄGGA IN MEJ???? Va fan menar dom tänkte jag, vadå lägga in mig, varför det?
Läkaren kom iaf(han var bra på alla sätt men tyvärr kunde han inte svenska språket så bra, tolk kanske?) och gjorde ett ultraljud på mig.
Det visar sig då att lilla krabaten har lagt sig i sätesbjudning, det vill säga med huvudet mot mina revben och rumpan neråt... Så det var därför jag inget känt, förut kände jag ju fötterna sparka mot revben och annat men nu var det ju helt stilla upptill.
Man kan inte föda barn som ligger med rumpan neråt. Så om 5 veckor ska jag in på vändningsförsök (om han inte redan vänt sig själv då vill säga) och om dom inte kan vända på honom blir det tal om planerat kejsarsnitt? :-o Som tur är vänder sig de flesta bebisar runt vecka 34!
Jag känner mig gigantisk och jävligt tung nu (men jag är helt normalstor) och det beror väl på att man inte är van att ha en sån där mage i vägen?
Sova på nätterna är inte att tänka på, jag ligger vaken några timmar varje natt. Jag kan på bara sova på ett sätt - på sidan. Och jag är egentligen en magsovare så ni fattar ju att det är jobbigt.
Sova på rygg går inte heller för känns det som om ryggraden ska brytas i 2 delar.
Jag har en djävulsk halsbränna, mest på kvällarna.
Jag har ont i ryggen.
Jag har ont i revbenen, alldeles öm faktiskt.
Men jag ska inte klaga, kvinnor har ju i alla tider burit på barn och klarat av det så det är väl inte värre för mig än nån annan..
Igår (torsdag) hade jag lite småpanik. Bebisen är ju rätt så stor nu, ca 36-39 cm lång och väger ca 1,5 kg så naturligtvis går det inte att undvika att känna när han rör på sig eller sparkar. Men igår insåg jag att jag inte hade känt den lille sedan i onsdags förmiddag. Han brukar annars hålla mig vaken på nätterna med vilda sparkar och boxningar. (Vad gör han därinne egentligen?)
Jag ringde förlossningen som sa till mig att åka in till dom direkt. Jepp jag fick ringa Reine och han fick komma och hämta upp mig och så drog vi till Borås Lasarett. Väl där så fick jag sitta med nån rem runt magen som mätte barnets hjärtslag och aktiviteten i livmodern.
Tack och lov såg kurvan fin ut och barnmorskan kom in och sa: Ja, kurvan ser bra ut men du ska ändå få träffa en läkare som ska göra ultraljud och sen får han avgöra om du får åka hem eller om vi ska lägga in dej.
LÄGGA IN MEJ???? Va fan menar dom tänkte jag, vadå lägga in mig, varför det?
Läkaren kom iaf(han var bra på alla sätt men tyvärr kunde han inte svenska språket så bra, tolk kanske?) och gjorde ett ultraljud på mig.
Det visar sig då att lilla krabaten har lagt sig i sätesbjudning, det vill säga med huvudet mot mina revben och rumpan neråt... Så det var därför jag inget känt, förut kände jag ju fötterna sparka mot revben och annat men nu var det ju helt stilla upptill.
Man kan inte föda barn som ligger med rumpan neråt. Så om 5 veckor ska jag in på vändningsförsök (om han inte redan vänt sig själv då vill säga) och om dom inte kan vända på honom blir det tal om planerat kejsarsnitt? :-o Som tur är vänder sig de flesta bebisar runt vecka 34!
Jag känner mig gigantisk och jävligt tung nu (men jag är helt normalstor) och det beror väl på att man inte är van att ha en sån där mage i vägen?
Sova på nätterna är inte att tänka på, jag ligger vaken några timmar varje natt. Jag kan på bara sova på ett sätt - på sidan. Och jag är egentligen en magsovare så ni fattar ju att det är jobbigt.
Sova på rygg går inte heller för känns det som om ryggraden ska brytas i 2 delar.
Jag har en djävulsk halsbränna, mest på kvällarna.
Jag har ont i ryggen.
Jag har ont i revbenen, alldeles öm faktiskt.
Men jag ska inte klaga, kvinnor har ju i alla tider burit på barn och klarat av det så det är väl inte värre för mig än nån annan..
Kommentarer
Postat av: Jessica
Oj förstår om du kände lite oro, men vad skönt att få veta att allt var okej och så iallafall.
Alltid bättre att kolla saker en gång för mycket än en gång för lite oavsett vad folk säger, man känner sin kropp bäst själv...kram
Postat av: Linda
oj, vad orolig jag blev när jag började läsa...tur att allt var som det skulle =) Hoppas plutten vänder sig själv så slipper du det iaf!
Trackback
